::cottan::

Då har ännu en helg gått, men en helt underbar sådan. Jag har bara varit hemma och haft tre fantastiska dagar med familjen….

Fredagen började dock inte så bra, jag kom hem runt fem på morgonen, fick bara sova fyra timmar, jag vaknade av en gräsklippare, ingen idé att ligga kvar, så jag klev upp och tog tag i tvätt och städning.
På eftermiddagen åkte jag in till stan och fika med Susanne, när jag kom hem bjöd mammsen på middag, en god stek med brunsås och bönor, mumma!
Kvällen tillbringade jag nerbäddad i soffan framför Nikolaj & Julie

På lördagen åkte jag in med pappa till Enköpings regemente, ”regementets dag” Där inne mötte vi upp bror och tre av barnen, Isak, Liam och Minja. Pappa gjorde lumpen där 1966, bror 1991 (tror jag…) och jag jobbade på Hemvärnsexpeditionen 1994, så det var skoj för oss alla tre att strosa omkring därinne.
Jag fick höra många lumpar historier av både pappa och bror, det liksom bara lyste i ögonen på dom båda när minnena dök upp…

Min far och bror utanför deras logementen

Jag bestämde mig också att gå med i Kvinnliga Bilkåren igen, nu ska jag banne mig ta mig i kragen och ta mitt efterlängtade CE-kort, det är på tiden!!

På lördagkvällen gick vi ut och åt, mamma, pappa och jag, när vi kom hem bänkade vi oss på altanen och smuttade på goda drinkar och skrev limerickar, nått pappa och jag brukar roa oss med. Västerås kom på tur och både pappa och jag fick samma tanke, pappa skrev den här:

En bandyspelare från Västerås,
som på Peter i Peter och vargen brås,
han bara snackar och ljuger,
och det enda som duger
är när han får smörja sitt krås!

Och jag den här:

En känd mytoman ifrån Västerås,
står på en krog och smörjer sitt krås…
Flickvännen väntar hemma på annan ort,
Men en lögn han hittar på så fort, så fort..
Många skulle vilja se den dumma fan bakom bom och lås!

Innan jag la mig tittade jag på sista delen av Nikolaj & Julie, och jag grät floder… Har ni inte sett den serien, se den!!!

Idag har det varit en helt underbar sensommardag, så pappa och jag tog en skogspromenad, mycket svamp, men ännu inga kantareller. Jag tänkte mycket under promenaden, speciellt mycket på nya jobbet, att jag kan njuta fullt ut av hösten när den kommer, för jag vet att jag inte kommer behöva stå ute i vinter, jag älskar hösten, jag älskar dofterna, färgerna… Jag kanske till och med kan njuta av vintern i år, vem vet???
Om jag får jobbet då förstås… *hoppas så in i helvete*

Jag har också tagit farväl av min första bil, nu har Lagunan kört sina sista mil, lite vemodigt, lite sorgligt….

Självklart tog jag en bild på henne, min kära gamla Laguna…

Och här börjar slakten av henne, inom kort kommer hon bara vara ett skrotat bilvrak….

På fredag kommer Antikrundan till Enköping, så då ska jag dit med mitt 117 år gamla påskägg, ska bli kul och få höra om det är värt nått, för mig är det värt väldigt, väldigt mycket… Tänk att jag blir så otroligt fäst vid saker… Om jag fick som jag ville skulle jag inte slänga någonting, allt skulle sparas och läggas undan, jag skulle lätt fylla upp hur många förråd och garage som helst med sparade prylar. Ställa undan Lagunan i ett garage, visa barn och barnbarn att här, här har vi tant Tessas första bil. Det vore nått det!!