Han är död, King Of Pop, en av mina största idoler!!!!
Sitter och lyssnar på radio, de spelar Michael Jackson, och jag ryser, tänker tillbaka på tiden då jag hade tapetsera hela rummet med afficher med min stora idol, jag hade skrivit hans namn på väggen. Jag var kär i honom, jag var förälskad i honom och jag drömde om honom. Jag tränade in alla hans danssteg och jag minns den dagen jag läste i tidningen att han hade gjort sin sista konsert, det måste ha varit början av 90-talet och jag satt vid köksbordet och grät. Idag är jag glad att jag såg honom i Göteborg några år senare, jag har sett en världsstjärna, jag har älskat honom och nu är han död!
I onsdags hade jag en heeeel eftermiddag med Stuffe, vi möttes på Medis och gick upp till Mest i Götgatsbacken där vi slog ner våra piffiga skinkhalvor vid ett bord. Efter nån timmes ”deeptalk” om livet dök en man upp i baren som var väldigt likt Stellan Skarsgård, men, det var ju STELLAN:)
Så både Stuffe och jag kallpratade lite med en Hollywood-stjärna denna eftermiddag, cooolt:)
Carry å några till dök också upp lite senare, å vi hade hur trevligt som helst, som alltid med VBS. Men runt halv nio var jag riktigt trött, och tog bussen hem och somnade som en stock i soffan.
Midsommar! Pappa hämtade mig strax före nio på morgonen, *tacka snälla pappa* och när vi kom hem tog jag det bara lugnt, så skönt att vara hemma på landet igen. På eftermiddagen åkte vi till Härkeberga med pick-nick på midsommarfirande, och fortsatte sen hem till bror med familj. Pernilla, Thomas, Fia, Micke och alla deras barn var oxå där. Min älskling dök upp lite senare han med. Vi hann med en snabbvisit till Fjärdhundra där vi träffade Susanne, Henrik och Viggo. Pelle skjutsade sen hem mig, mamma och pappa.
På lördagsmorgonen vaknade jag av att telefonen ringde, det var Darling, som ville att jag skulle öppna dörren, han var utanför. Sömnig som aldrig förr gick jag upp och låste upp, Pelle kom in och kröp ner i min säng… Mmmmm! Härligt uppvaknande!!
Vi har mer eller mindre umgåtts heeeela helgen, och det har varit helt underbart. Vi har bara tagit det lugnt, myst, tagit promenader och ätit gott:)
Nu är det måndag igen, och sommaren verkar ha kommit utanför fönstret. Jag har tagit ut två semesterdagar den här veckan, så på onsdageftermiddag drar jag hem till Enköping igen, till landet, till Hamnfestivalen och till min älskling:)
Igår prövade Anders och jag våra danskunskaper i det riktigt livet, på en dansbana, med dansband och många danspar, som kunde dansa! Det gick så där för oss. Det var trångt, och på något konstigt sätt dansade vi i en spiral, vi lyckades aldrig komma in i dansriktningen, hur vi än gjorde dansade vi oss in mot mitten. Jag blev förvånad över att det var så otroligt mycket unga människor där, dom brann verkligen för dansen, det syntes. Det var definitvit inte sista gången jag tar mig till Gröna Lund för att dansa. Sjukt kul!!!
Efter några timmars dans var vi nöjda och trötta, vi åkte in till Kungsträdgården och satt oss på Friday´s där vi drack ett par drinkar. Runt 24-tiden mötte jag upp Pelle utanför Berns, han hade varit ute med sina kollegor. Vi satt oss i en taxi och åkte hemåt, vid Västerbroplan stod en man i korsningen. Jag såg att något inte stod rätt till, som om han försökte stoppa bilarna. När vi närmade oss mannen slängde han sig på motorhuven, han såg galen ut, blicken han hade var otäck, så började han hacka sönder vindrutan med en kniv. Vår taxichaufför blev helt handlingsförlamad. KÖR! KÖR! skrek Pelle och jag i baksätet. Chauffören gasade och mannen flög över bilen och föll ner på gatan bakom oss. Vi stannade och var chockade. Chauffören var mest chockad, Pelle lugnade ner honom medan jag larmade 112. Mannen låg livlös på backen och en cyklist närmade sig honom. Pelle varnade cyklisten att mannen var beväpnad. Jag hörde att mannen började gråta som ett litet barn. Två polisbilar anlände till platsen bara efter några minuter. Mannen pratade på engelska, han ropade efter sin familj. Han var arbetsklädd, och troligen påverkad av något. Vad hade hänt om han hade hackat sig igenom vindrutan, vad hade hänt om det kommit några och gått där denna galning härjade? Det är läskigt, plötsligt händer det, det man bara läser om i tidningarna.
Minnet av hans galna blick medan han ligger och hackar med sin kniv, bara några decimeter ifrån oss, minnet av hur vi ropar KÖR och chauffören gasar så mannen flyger i backen, minnet av hur han ligger livlös på gatan kommer jag aldrig glömma! Otäckt! Otäckt!
Idag har jag varit och tsm:at (tillsyningsmannat) på centralen, vilket var första gången för mig. Skräckstället att jobba på har jag alltid tyckt, men nu börjar jag få ganska bra lokal kännedom där. Det gick bra, jag fick över saxliften över spår 18 och 19 utan några som helst problem, trots att jag inte hade något direktplaneringsnummer. Det gäller bara att vara trevlig mot fjtkl (fjärrtågklareraren) så brukar det mesta gå vägen.
Det var första gången för mig sedan JTF:n trädde i kraft, vilket gjorde att jag också tog ut mitt första A-skydd och antecknade på en Arbetsplan istället för S:2 boken!
I morse var jag även och tågvarande åt ett gäng projekterare, dom var snälla och lydiga och flyttade sig när det kom tåg!
Så nu har jag varit ute i verkligheten igen, och det var riktigt kul, saknar som sagt ”utejobbet” litegrann…
I morse hade jag fått en meddelande på facebook från en Carola, det löd så här:
Passa dig för horbocken magnus !! falsk jävel !! har tjej och knullar runt och gör tjej på smällen, smörar som fan och e falsk som en idiot !!!
Gissa om jag började fundera. Carola? Vem är det? Magnus? Vilken Magnus? Dom enda Magnusarna jag känner till är MV, Söderhamns-Magnus och Kulla-Magnus, men varför skulle jag få ett sånt där meddelande för? Jag har ingenting med dom så att göra ju, hua!!
Men jag körde uteslutningsmetoden, och gissade på att det var Kulla-Magnus det gällde, ringde upp honom och frågade. Och jo. Mycket riktigt, han har fått en tokig tjej som förföljer honom, som har skickat samma meddelande till alla hans kvinnliga vänner på facebook, stackarn!!!
Man skulle kunna byta ut namnet Magnus till Johan istället, så hade hennes budskap varit så sant, så sant!
Ja ja, hoppas det ordnar upp sig för stackarn, jag om nån vet hur det är att ha psykfall efter sig!
Nu ska jag hem och snygga till mig för danskvällen med Anders och imorgon har jag kvalitetstid med VBS, som jag ser fram emot. Jag förbereder mig för en eftermiddag med mycket blod, svett och tårar, näääää, inte då, men inte omöjligt, man vet aldrig vad vi hittar på…. Mycket skratt, snack och tok blir det i alla fall:)
Imorgon ska vi ut och prova våra kunskaper in real life, Anders och jag, det är dansträff på Gröna Lund, hade jag totalt glömt bort, men det ska bli skoj:)
Apropå dans slank jag in på Danscompagniet på Fridhemsplan igår, så till hösten tar jag tag i dansen igen, streetmix och disco. Sprang förresten på Annika Jankell i dörren där, och när jag ändå är inne på kändisar så sprang jag på Tomas Bodström på Sveavägen idag, vilken pudding!!
Har länge tänkt att jag ska åka ner till Cannes när Anders är där med sina barn. Han har hyrt en lägenhet där 2 veckor, idag följde jag med honom och hämtade nycklarna till lyan. Över en lunch med lägenhetsinnehavaren blev jag eld och lågor. Jag måste åka ner dit, verkar helt kanon!
Nu ska jag börja titta efter flygbiljett. Kanske tågbiljett, vill åka tåg en bit, tågnörd som man är. Från Frankfurt kanske?? Näää!!!
Så, nu är det bestämt till 99,9 %, jag drar till Cannes en vecka och latar mig på stranden, äter fransk frukost på balkongen, tar långa cykelturer och självklart dricka viner och äta god mat! Och kändisspotta så klart!!! Jo, jag tackar ja!!!
Men vad sa jag om midsommar då? Den blir lugn. Åker nog med föräldrarna till Hammarskog och tittar på traditionellt midsommarfirande med små grodorna å så. Till lördagen åker jag nog tillbaka till stan och roar mig:)
I lördags åkte jag till Enköping, hade jag haft en bil som var min egen hade jag överskridit hastighetsbegränsningen flera gånger om, för min längtan var så stor att få vara i Pelles famn igen efter tre dygn. Men strax efter ett kröp jag in i hans sköna och underbara famn, som jag hade längtat!!
När vi kramats klart (för en stund….) bad han mig att blunda, och jag fick en liten ask i handen, och i den låg det en parfym, LOVE hette den, jamen, smälter man bara inte???
Mycket att stå i innan middagsbjudningen där jag skulle ”granskas” av hans vänner, visst var jag nervös, men ändå glad att han ville ”visa upp” mig. Vi hann i alla fall handla och åka ut till mamma och pappa och ta en snabbfika.
Middagen var trevlig och jag tyckte inte att den alls var hemsk, jag har varit med om mycket mycket värre…..
De tyckte maten var extra god, de undrade varför, kanske för att den hade en kvinnlig touch, haha, ja, när jag hörde det höll jag på att dö av skratt, jag var tvungen att tänka på nått riktigt tråkigt…Kvinnlig touch, ja, dom skulle bara veta:)
Min bordskavaljer på vänster sida viskade i mitt öra efter halva middagen - Bor du här nu? Jag visste inte ens om att du fanns….
Nu hade ju faktiskt Pelle talat om för mig att några av dom som skulle komma inte visste om att jag fanns, så därför var jag förberedd, annars hade jag nog känt mig lite olustig.
Det var i alla fall ett gäng trevliga människor, de sista gick hem runt halv ett, men vi fortsatte framåt fem-tiden på morgonen. Lite mysig dans, många kramar, många långa hete kyssar och mycket prat.
Jag är enormt glad att jag kan prata med P, det behövs, för vi stöter på motvind på motvind. Men jag tänker inte ge mig, jag tänker kämpa!!!!
Söndagen låg vi i sängen heeeeela dagen, ute öste regnet ner konstant. Vi åkte bara iväg en snabbis och fikade med Susanne, Henrik och Viggo. Han e så söt lilla Viggo *suck*
Efter fikat hyrde vi en film, om relationer, så passande. Vi tvärslocknade ganska tidigt, och efter två nätter i hans mjuka säng har jag fått tillbaka min ”nackspärr”, den som jag hade fyra månader när jag bodde i Sundbyberg. Sängar ska vara hårda!!! Känner mig mer eller mindre mörbultad:(
Ja, gårdagen var ingen lek, att jag överhuvudtaget höll mig på benen hela dagen är ett under! Jag åt inte någonting före 17.00 och då var jag snudd på att svimma. Usch, jag får inte misshandla mig själv på det viset. Vi, jag, Stephan, Helen, Peter, Annica, Anders.C och Mikael satt på Rosenhof efter jobbet och hade det riktigt trevligt, senare dök även Pierre och Fredrica upp. Jag var nära att falla i koma flera gånger, men höll mig vaken ändå. Runt 21 orkade jag inte mer, då åkte jag hem. Tvärsomnade framför Sex And The City, vaknade ett par timmar senare och fattade exakt ingenting, jag visste inte var jag var, jag visste inte vad klockan va, jag visste inte om jag skulle iväg och jobba, jag visste inte om det var dag eller natt….
Men nu har jag sovit ut, 12 timmar, och känner mig som en människa igen. Snart bär det av till Enköping, till nån jag har längtat efter så det har gjort ont i själen:)
